Start Uppåt

Ängeln talade vid bäcken

 

av Gunilla Roos

 

 

Svenska trupper hade en kväll för flera hundra år sedan när Sverige och Danmark låg i Krig med varandra kommit med skepp till Torekov för att därifrån marschera till Ryna bro vid Luntertun. Där skulle de först invänta danskarna för att sedan anfalla dem.

Vädret var blåsigt och regnigt och överfarten till Torekov hade gjort många av soldaterna sjösjuka. Alla var dessutom rejält trötta och behövde en god natts sömn för att återhämta krafterna.

Enlig utsända spejare hade den danska hären inte gjort några större förflyttningar den senaste tiden så de skulle säkert hinna till Luntertun även om de stannade för att vila över natten i Torekov.

När de flesta av soldaterna hade somnat kom en ryttare ridandes i en faslig fart och ropade med hög röst att danska trupper hade skeppats över sundet och var nu på väg till Luntertun. Det blev genast uppbrott i det svenska lägret och trötta var de tvungna att ge sig i väg i den mörka och kusliga natten. Alla kände sig missmodiga och oroade sig för striden som de visste snart skulle komma.

Efter att ha marscherat ungefär i en mil kom de fram till en bäck de måste ta sig över. Medan de letade efter ett lämpligt vadställe syntes plötsligt ett stort ljussken på himlen. Förskräckta stannade alla upp och tittade mot ljusskenet där nu en ängel klart och tydligt framträdde. Ängeln talade till dem med hög och klar röst och sade att de inte skulle misströsta utan vara vid gott mod, för de skulle hinna före danskarna till Ryna bro och vinna en stor seger. Nu fick soldaterna nya krafter och glada i hågen marscherade de vidare.

Väl framme intog de sina ställningar och när danskarna kort därpå dök upp drevs de snart på flykten av de ivriga svenska soldaterna. Ängeln hade fått rätt. Platsen där ängeln hade visat sig för de svenska soldaterna kom därefter att kallas Ängelsbäck.